AprillAprill

Jag tittar ner på min stora mage och ibland är det som om jag inte riktigt förstått att det ligger en bebis därinne, att jag faktiskt är gravid. Att vi ska bli fyra i familjen. Vem är det som kommer kännas så självklar och värdefull i våra liv om några månader? Trots att vi gjort provrörsbefruktning även denna gång och man på så sätt hinner förbereda sig inför sin graviditet långt innan den ens är verklig har jag svårt att ta in vad som är på gång. För vardagen snurrar så fort med en treåring och ett nytt hus. När jag var gravid med Lillo var det som om hela världen runt omkring bara snurrade kring den gravida magen och mig. Jag läste allt, hade koll på vecka, dag och minut och vi dokumenterade varje veckas putning på magen och jag njöt så. Har redan lite dåligt samvete jämtemot den lilla där i magen som inte riktigt tillåts ta lika mycket plats i mina tankar än utan bara hänger på. Jag längtar efter första sparken, den där som säger; Hej, här är jag!

Lillo har upptäckt självutlösaren på kameran, eller som hon säger "piparen". På 10 sekunder hinner man få till en del poser. Hon har bråttom att kolla hur det blev och sen fyller hon kameran med ca 30-40 bilder till.

Translation: Lillo discovered the self-timer..

Andreas har varit iväg några dagar i Åre och det har bara varit Lillo och jag hemma. Jag var lite nervös innan han åkte eftersom jag varit så trött och illamående en längre tid vilket gjort Lillo extra pappig. Sen har vi fortfarande ett inplastat vardagsrum, ingen tv eller matplats. Men det har gått så bra. Lillo är annars en liten tv-junkie och mitt mammasamvete lider av det ibland. Men hon har inte frågat en endaste gång efter sina filmer utan dragit fram sin pyssel-låda, böcker och dockor. Vi har spenderat nästan varje eftermiddag och kväll hos familj och vänner som bjudit oss på mat. Och dessutom bott in oss på ovanvåningen och ätit frukost vid Lillos lilla bord och lekt restaurang och födelsedag varje morgon. Skönt att känna att min energi börjar komma tillbaka och att Lillo och jag fått värdefull egentid ihop.


Fast en daglig koll på iphonen missade hon inte, det kan ju ha tillkommit någon spännande applikation som på pappas telefon.

Vi har just gjort vår första pumpalykta och nu är det dags för fredagsmys. Hoppas ni får en skön helg!

Translation: Friday at our house. Lillo is eating chocolate and admires our pumpkin.

I morgon åker jag iväg på säljmöte och det blir en vecka där min fokus ligger på jobbet.
Mysigt att kunna gå in på Lisas blogg och kika på bilderna hon tog på oss idag när jag längtar efter familjen.

Translation: My sister took some familypics today and I am so happy for it!




ps..kolla in denna deja vu/dags att köpa nya kläder & accessoarer?-bild...

Till jul ska Lillo lämna sina nappar till djuren på Fredriksdal. Vi pratar om det rätt mycket för att hon ska hinna förbereda sig men jag tror hon tänker "den dagen, den sorgen." Tills dess kommer hon fortsätta smuggla med den till dagis, klättra upp i köksskåpet när vi inte ser och förse sig med hela lagret eller gå och lägga sig mitt på dagen bara för att få ha nappen en liten stund.

Translation: I hope she is ready to say goodbye to her pacifiers soon.

Vi har köpt en ny kamera och Lillo vill gärna ta egna bilder. Jag måste säga att man kan få en hel del inspiration av hennes nytänkande vinklar.

Translation: We recently bought a new camera. Lillo knows her business. Think I can learn a lot from her actually!

 

 

 

 

Älskar denna bild på pappa och storasyster Moa.

Translation: My dad and bigsister Moa back in the 70ies. I love this pic!

Stranden är underbar på hösten.

Lillo tittar på "Skägg 2" (Shrek 2) och Fiona gråter. Lillo kommer antagligen bli som jag, känslig för tårar på film.

I helgen var vi i Bohuslän. 16 personer familj i ett litet hus alldeles vid havet. Det är majsan!

Byte av filter i våra ventiler, tandborstning, prat om skrapsår och plåster på armbågen.

Det går inte så bra att blogga idag, det krånglar när jag försöker lägga upp bilder. Ni får titta in på Lisas blogg istället. Hon har fotograferat Lillos fina kusin Vidar idag!

I helgen ska vi bara mysa med nära och kära. Det är det livet handlar om.

Min mamma var väldigt engagerad under folkomröstningen om kärnkraft 1980. Hon gick med banderoller, skrev artiklar och vi barn var inte sena att följa hennes väg. Vi bar 2 pins vardera på våra Musse Pigg-manschesterjackor från Polarn och Pyret. Den ena med texten "Barn är mjuka, bilar är hårda" och den andra med budskapet "Atomkraft?-Nej tack" Självklart med matchande organea mössor. Jag är imponerad över hennes engagemang, det är så lätt att bara sitta hemma i soffan och tycka.


"Inaktiv idag? Radioaktiv imorgon!" Mamma står bakom kameran och mina syrror och Helena är redo att marschera med sina flaggor.

I söndags åkte Lillo och jag för att hälsa på min mormor Lilly på ålderdomshemmet. Lillo snackade om "tanterna" på vägen dit och det är med skräckblandad förtjusning hon passerar dagrummet på väg till gammelmormors rum. Där sitter gamlingarna med sina trötta ryggar och tomma blickar men så får de plötsligt syn på Lillo som går förbi med ögon stora som tefat och då vaknar dom till. Min mormor fyller 99 i sommar och har varit hyfsat pigg och klar i huvudet länge. Men nu märks det att hon börjar bli trött och vill helst inte lämna sängen. Men vi fick upp och ut henne till slut och då fanns det lite energi ändå. Lillo kommenderade henne hit och dit och vallade runt henne på gården. Det behövs så lite men det kan betyda desto mer!

Idag har Lillo haft feber och vi har varit hemma. Hon vaknade redan klockan 6 imorse och när vi satte oss i soffan för att dricka välling sa hon: "Jag älskar mamma, Jag älskar mamma" och "Mamma, jag är glad". Åh va det känns härligt i mitt hjärta.

Har ni tänkt på att våra barn kommer minnas sin barndom med Crocs på fötterna och vi minns vår med träskor. Lillo blev väldigt i förtjust i sin morfars träskor när vi var i Götet så hon kommer möta våren i dessa.

I morgon drar jag och Lillo upp till morfar i Göteborg. Vi ska ha det majsan och antagligen finns det inte så mycket tid över att blogga. Bilden nedan tog jag nästan exakt för ett år sedan när Lillo fick sin dockvagn, det är en av mina favoriter.

Idag fick vi äntligen träffa Vidar, han är så liten och perfekt och föräldrarna så lyckliga och stolta.

Lillo och jag såg en nyckelpiga i söndags. Känns som om våren snart är på väg.