mars
Vad fint skrivet. :) Jag började gråta. Tack för en fantastisk blogg. // Katti
finaste finaste jossi. kommer ihåg när jag fick reda på att ni väntade lillo och ni berättade att hon var provrörsbebis. på något sätt kände jag mig så otroligt stolt över att det blivit en bebis och att ni hade klarat allt det jobbiga.
jag känner mig så glad och hedrad över att ha fått vara med från början av vägen till denna bebisen. längtar massvis efter att få skolka från jobbet för att få hänga med dig och knodden när du är mammaledig. tänk vad många mysiga fikor på koppi vi ska ha! tänker på er bebis varje dag och så mycket jag längtar. hoppas det är okej att jag lånar han/henne ibland. massa kärlek och pussar, ni är bäst!!!
Min syster var i er situation och dagen före julafton för snart 7 år sedan,kom de och visade en ultraljudsbild. Då brast allt,sorgen, glädjen, tårarna och min kärlek till min syster & man och hennes längtan och allt de gick igenom. Ja, det blev en kille=))
Känner stor vördnad för livets mirakel.
Fint att du delade med dig..
Vackra lilla Lillo-vilken fin bild.Kram
Vad fint du skriver om detta. Själv går har jag och maken nyligen gjort vår första ivf och nu väntar vi på att få testa. Spänningen är olidlig. Tack för att du delar med dig av detta, blir alltid lika glad av sådana här fina historier.
Åh så fina ord och sådan lycka när man kämpat så. Jag och maken kämpar med tiden emot oss och kanske får vi till en ivf innan det blir försent. Lycka till med nya bebisen.♥
Vad fint du skriver om er kamp och lycka. Och fina bilder. Förra veckan fick jag mens efter vårt andra inseminationsförsök (tredje omgången hormonbehandling). Nu ska jag opereras för att kolla om jag eventuellt har endometrios och sedan får vi se om det blir IVF :-( Det känns som vi aldrig kommer att bli föräldrar, men jag försöker att hitta motivationen som försvinner varje gång det är negativt. Det tröstar att läsa om människor som faktiskt har lyckats efter många försök.
Kram
Åh.
Jag glömde att andas när jag läste det här. Du skriver så bra. Minns när ni berättade om Lillo i magen och resan dit, när vi gick hem till er lägenhet för 4 år sen. Det är nog omöjligt för oss att förstå hur den "parallella världen" är. Kan bara ana vilken enorm förtvivlan frustration och sorg som måste prägla livet innan det lyckas. vad orättvist det måste kännas ibland!
Just nu är våra nära vänner inne den fasen - men det är för tredje ggn och de är lyckliga föräldrar till två barn redan som tog många år och rekordmånga försök att få - men det lyckades till slut. Underbart är det att ni har nr två på väg!
kram
<3
det är svårt att sätta ord på kärlek och längtan men du gör det fint.
....men det kom mycket gott ur det hela också även om det var hemskt! Vi blev ju cybersystrar på kuppen...våra brev skulle kunna bli en bok en dag
;-)! För mig och M råkade vårt barn bara finnas i Sydafrika och vi måste bara åka och hämta det där. Vi väntar med spänning varje dag på att få åka! SNart så hoppas jag att vi kan träffas med alla våra barn! Massa kramar till dig! Du är bäst Johanna!
tack.
vi är där ni var.
där innan allt man önskar sig, varje dag, varje minut, sker. och det är så otroligt svårt att man behöver små strimmor av hopp för klara sig.
så återigen, tack.
Du skriver så fint Tossi och tar så fina bilder.
Vi har haft turen att bli gravida väldigt lätt, så det har inte funnits i mina tankar hur jobbigt det faktiskt är när man längtar och väntar men inget händer. Skönt att det nu hänt!
Stor kram!
bara fyra veckor kvar, sedan sitter vi också där, i bilen hem och hoppas att pricken vill stanna kvar hos mig. känner så väl igen mig i det du skriver.
många kramar till dig och din lilla familj, Johanna.
Tack för alla fina kommentarer!
Alla käraste syster, är också så glad att det är annorlunda den här gången och att vi kunnat prata mycket. Puss
Milla, va härligt att det gick så bra för din syster, Känner precis som du, stor vördnad för livets mirakel.
Jenny, håller mina tummar och tår att det lilla embryot vill stanna kvar!
Therese, hoppas att ni hinner göra ett IVF snart!
Petra, kände precis som du att vi kommer nog aldrig bli förälder men du får inte ge upp. Ni har IVF kvar som alternativ och många försök på er (om ni orkar)Kram och mycket lycka till dig!
Charlotte, minns också detta som igår. Konstig känsla också att berätta i efterhand när man kanske skulle villa ha delat det med er mycket tidigare men det är inte så lätt..Minns att ni blev så glada och det värmer mitt hjärta fortfarande.
Cybersister, ja våra brev..Tror det blev ca 400 stycken. Tänk om vi visste hur det skulle bli. Så grymt spännnande att ni när som helst ska åka till Sydafrika och så rätt det känns. Lova att dokumentera mycket så du kan berätta om er resa sen, ser fram emot att träffas snart!
Rebecca, säger som jag skrev till Petra att du inte får ge upp. Ibland ser det så svart ut och man önskar att man kunde få se in i framtiden och veta att allt kommer ordna sig vilket det kommer göra på ett eller annat sätt. Skickar massa styrka och hopp till dig!
Ellen, så skönt att det gått så bra för er, det är en lycka.
Linda, va spännande att det är så nära. Det är så mycket jobbigt med hela behandligen men samtidigt så mycket spännande. Känslan av att veta att det äntligen ligger ett litet embryo i livmodern är underbar.
Kramar
Man orkar kämpa när man vet vad man får, eller hur :) Tycker ni är så himla duktiga och starka! Är jätte glad för er skull!
Många kramar Fia
Så fantastiskt att sådana behandlingar finns! Och vad underbart att barn nummer två är på väg! Kramar
